CA88times12

Imorse fick jag ett meddelande från blodbanken. Blodet jag lämnade för två veckor sen har kommit till nytta och pumpas just nu runt i en annan människa. Det känns faktiskt jävligt häftigt.
Att ge blod känns inte som något alls. Man är lite trött efteråt, men förutom det mår man i det närmaste bättre de närmaste veckorna efteråt. Det känns lite som att man blivit åderlåten och att kroppen får tillfälle att fräsha upp sig själv lite när den måste tillverka en massa nytt blod. Jag har blodgrupp 0+, den blodgrupp som kan ges till alla andra människor med positiv blodgrupp, så blodbanken är glada att jag ger blod. Men andra som jag med 0+-blod vi kan bara få blod av varandra, så för oss är det ännu viktigare att det finns blod. I Stockholm slänger man inget blod trots att det bara har en livslängd på några veckor, det finns så många som behöver blod att allt används.
Sist jag gav blod fick jag en fin kopp (ska samla ihop till ett helt set), en nyckelknippa och ett gäng kylskåpsmagneter, och nu så här två veckor senare fick jag en klapp på axeln också. Den känns mer värd en alla prylarna, även om de också är trevliga.