Jag får nog förklara den här senare...
Godis är detsamma som träning.
Fy fan vad elakt
Nu är jag faktiskt beredd att skita fullständigt i allt. Alla de här egoistiska människorna som man hela sitt liv sett röra sig i periferin, det verkar som att jag är omgiven av dem. Jag är så jävla trött på att jobba arslet av mig och sen inte få ett skit tillbaka. Jag är så jävla trött på att anstränga mig och försöka få andra exalterade, bara för att sedan bli sviken när folk inte känner för att finnas där längre.
"Man ska stödja andra, på samma sätt som man vill att de ska stödja en själv", så brukar det låta häromkring. Inte förrän idag insåg jag att det bara gällde dem själva. Sådär säger man bara när man söker stöd själv, för när någon faktiskt behöver stöd då skiter de fullständigt i den personen. Då är de till och med så egocentrerade att de inte ens inser vad de gör.
Jag är väldigt arg just nu och om någon känner sig träffad så ber jag om ursäkt och säger detta:
Du är inte en dålig människa, men du beter dig väldigt illa
Drängarna
Igärkväll lirade Drängarna på Mangos här i Skara.
Om ni inte minns drängarna så är det de där stolliga herrarna som härjade runt på 90-talet med låten Om du vill bli min fru. Han, den blonda som spelade dragspel, det är en av mina lärare. Ja, ni förstår själva att våra lektioner inte alltid håller sig inom ramarna av vad som anses normalt. Det var galet drag, kanske med hjälp av de billiga shotarna (en jägersexa för en tjuga!), men främst tack vare de tre tokiga männen i äppelknyckarbyxor som stod på scen. Under om Du vill bli min fru tyckte de att det var dags att få igång partyt på riktigt, så då sträckte sig Olav ner efter oss (vi var fyra ur klassen) och drog upp oss på scen. Fasiken vad vi röjde.
Sen tyckte vi att det började kännas färdigpartajat, vi var trötta och hungriga och begav oss av i jakt på nattkorv. Korven fanns på stadt, så vi fick ställa oss i jättekön (vem visste att det fanns så mycket folk i Skara?) och vänta på vår tur. Där träffade vi den fina Lina, som tydligen flyttat från mitt område. Hon är lite konstig för hon har alltid tyckt om mig, trots att hon till stor del känner mig genom folk som jag alltid fått intrycket av att de ogillar mig. Skumt.
Nu ska jag o Jennie vara okonventionella o ha projektmöte i en bubbelpool.
Om ni inte minns drängarna så är det de där stolliga herrarna som härjade runt på 90-talet med låten Om du vill bli min fru. Han, den blonda som spelade dragspel, det är en av mina lärare. Ja, ni förstår själva att våra lektioner inte alltid håller sig inom ramarna av vad som anses normalt. Det var galet drag, kanske med hjälp av de billiga shotarna (en jägersexa för en tjuga!), men främst tack vare de tre tokiga männen i äppelknyckarbyxor som stod på scen. Under om Du vill bli min fru tyckte de att det var dags att få igång partyt på riktigt, så då sträckte sig Olav ner efter oss (vi var fyra ur klassen) och drog upp oss på scen. Fasiken vad vi röjde.
Sen tyckte vi att det började kännas färdigpartajat, vi var trötta och hungriga och begav oss av i jakt på nattkorv. Korven fanns på stadt, så vi fick ställa oss i jättekön (vem visste att det fanns så mycket folk i Skara?) och vänta på vår tur. Där träffade vi den fina Lina, som tydligen flyttat från mitt område. Hon är lite konstig för hon har alltid tyckt om mig, trots att hon till stor del känner mig genom folk som jag alltid fått intrycket av att de ogillar mig. Skumt.
Nu ska jag o Jennie vara okonventionella o ha projektmöte i en bubbelpool.
Telefonkö
Jag sitter nu i telefonkö, 21 minuter, hos ticnet, eftersom man inte längre kan betala biljetter med Presentkort över nätet.
Sämsta service någonsin. O sen undrar de varför Live Nation tar över marknaden.
