CA88times12

Denna gång var det just min ända som fick sätta livet till. Hela rumpan är i princip ett blåmärke, teaches me att inte springa på blött golv. Sen var vi ute och skakade våra lurviga på Under Bron igår också. Det var ganska kul, lite dåligt drag för att vara lönehelg kanske. Om Linda bestämmer så kommer vi aldrig gå dit igen, hehe... Idag skulle mor och jag begett oss för att träffa hennes syrra, mina kusiner och mitt underbara lilla kusinbarn, men bilen ville inte vara med, så istället lagar vi min morbrors specialrätt (den som fick min ena kusin att bryta sin vegetarianism!) Nu sitter jag och beundrar min mors fantasifulla juldekorationer, själv ska jag nog ta o börja småpynta en adventsljusstake.

Jag försöker glömma och gå vidare.
Jag försöker lämna det bakom mig och komma över det.
Men ibland, när jag får för mycket tid ensam, då kan det komma tillbaka. Och då har jag varken glömt eller kommit över det. Att en vän jag trodde jag kunde lita på plötsligt vände mig ryggen, bara för att vända sig om igen, spotta mig i ansiktet och sedan låtsas som ingenting. Som om jag inte längre fanns.
Ett clean break, utan inlindade ord, skulle det kännas bättre? Nej, det kändes inte det minsta mycket bättre för jag fattade ingenting. Jag minns vad som hände, men jag vet fortfarande inte vad som hände. Jag förstod ingenting och har inte blivit mycket klokare med åren som gått.
När ett kärlekspar går skilda vägar förväntas båda parter komma över varandra efter ett tag. När en vänskap bryts upp borde man ju göra detsamma. Komma över varandra. De flesta tror att det skulle vara enklare, men en vän kan ju vara precis lika viktig som en kärlek. En vän kan skänka lika mycket trygghet, värme och kärlek som en älskare. När en vän försvinner ur ens liv är det som om en del av en själv lämnar kroppen. Det gör ont och man måste hitta något som kan ersätta dess plats. I brist på något att fylla tomrummet med får man sysselsätta sig med annat, så man slipper tänka på den pusselbit som försvunnit. Man inbillar sig att om man bara fyller sin tid med tillräckligt mycket arbete, människor och alkohol så ska såret läka ihop av sig självt.
Det gör det inte. När man väl bara ger sig själv tid att känna efter, ordentligt, då finns hålet kvar. Det ekar inte lika tomt där längre men i de ensammare stunderna då känns det fortfarande. Och det gör ont, det svider och hugger och vill inte ge efter för varken huvudvärkstabletter eller värmekuddar. Ändå förväntas jag vara läkt och inte längre känna av det svek som gjort och fortfarande kan göra så ont. För jag har ju en pojkvän, vänner och en familj som älskar mig. Jag ska ju inte känna sorg för den man som lämnade mig, för den enda som ska betyda något, min pojkvän, han finns ju kvar. Plötsligt ska jag skämmas för att jag sörjer min vän, det gör mig till en sämre flickvän. Att alla de som någon gång betytt något för mig alla är små oersättliga delar i mosaiken som bygger upp mig själv, det förstår de inte. Kanske har de aldrig blivit lämnade, kanske vågar de bara aldrig känna efter, ordentligt.
Hur många gånger jag än trott att jag kommit över det där, så kommer det alltid tillbaka. Jag tror aldrig jag kommer glömma, men jag hoppas att jag kan gå vidare, lämna det bakom mig och komma över det. En dag.
Jag har inte kommit över honom.

Har ju inte bloggat så mycket senaste tiden, men jag har helt enkelt försökt klämma in så mycket grejer som möjligt de senaste dagarna, eftersom jag sedan igår arbetar heltid som it-konsult/support-tekniker.

I början av sommaren hade ju några av oss tjejer en sakbytardag när vi lånade och bytte kläder, böcker, filmer och smycken av/med varandra. Jag gick ju hem med en del böcker, och nu har jag hunnit plöja igenom de flesta.

En kort berättelse om traktorer på Ukrainska läste jag ut på bara några dagar, en sån där bok där man liksom glömmer bort att tiden går. Skrattade ganska bra här och där, så det var helt perfekt solstolsläsning

Min morbror trollkarlen och Häxan och Lejonet ur Narnia-serien kändes lite som att läsa noveller, de är ganska korta. Trots att de är skrivna för barn/ungdomar kändes de inte så barnsliga. Men som sagt, korta.

Sex and the city hade inte fallit Jessica i smaken, hon läste tydligen aödrig ut den. Jag var lite tveksam i början, de första kapitlerna var väldigt hattiga, men efter ett tag var man fast. Underhållande till tusen.

 

Nu har jag bara Bitterfittan och Bridget Jones dagbok kvar. Tar tag i den senare i eftermiddag som jag tänkte spendera i horisontalläge i solen hemma hos Marie.

Nu när jag äntligen lyckats klura ut hur man laddar upp bilder (efter senaste i photo-uppdateringen) så tänkte jag bjussa på ett gäng från Sigtuna. Staden där Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin bodde. Här bodde också Herr (Farbror?) Blå och hans söta pudel.

Först berättar blogg.se att de jobbar på en app till iPhone och sedan hittar jag mitt favoritklipp på svenska! Har tidigare bara hittat det på franska (vilket ju också är kul, men helt värdelöst för alla kompisar som inte kan franska...). Titta och njut! Pudding med Arsenik!

Kaffe ..................... 5 kr

Dagens summa : 72.50

Som student slapp jag ju fattighelgen, men istället väntar nu över en månads väntan på nästa csnutbetalning. För att slippa toksnåla i slutet av månaden har jag därför bestämt mig för att läta denna vecka vara snålvecka.
Reglerna är följande:
Varje dag har jag 60 kronor att röra mig med. Detta ska täcka mat, kläder, inredningsprylar och hygienartiklar.
Om jag under en dag överskrider denna summa dras summan över 60 kronor av från nästa dags pengar. Om jag får pengar över en dag läggs den summan till nästa dags pengar. Om pengarna inte spenderas dagen efter halveras de till nästa dag. Pengar som tjänas under veckan får spenderas utöver varje dags 60 kronor. De pengar som eventuellt blir över i slutet av veckan läggs undan på ett sparkonto eller köps något kul för beroende på om summa är över eller under 50 kr. Om veckan slutar på minus fortsätter sparveckan tills jag ligger på +/- 0.

Igår såg mina utgifter ut såhär:

1. Lunch .................. 17,90 kr
2. Kakor  ............... 24,95 kr
3. Matinköp  ........... 5,63 kr

Summa : 48,48 kr.  Pengar över till lördag: 12,50 kr

Dagens summa : 72,50 kr

Emmas 2010

Igärkväll lirade Drängarna på Mangos här i Skara.
Om ni inte minns drängarna så är det de där stolliga herrarna som härjade runt på 90-talet med låten Om du vill bli min fru. Han, den blonda som spelade dragspel, det är en av mina lärare. Ja, ni förstår själva att våra lektioner inte alltid håller sig inom ramarna av vad som anses normalt. Det var galet drag, kanske med hjälp av de billiga shotarna (en jägersexa för en tjuga!), men främst tack vare de tre tokiga männen i äppelknyckarbyxor som stod på scen. Under om Du vill bli min fru tyckte de att det var dags att få igång partyt på riktigt, så då sträckte sig Olav ner efter oss (vi var fyra ur klassen) och drog upp oss på scen. Fasiken vad vi röjde.
Sen tyckte vi att det började kännas färdigpartajat, vi var trötta och hungriga och begav oss av i jakt på nattkorv. Korven fanns på stadt, så vi fick ställa oss i jättekön (vem visste att det fanns så mycket folk i Skara?) och vänta på vår tur. Där träffade vi den fina Lina, som tydligen flyttat från mitt område. Hon är lite konstig för hon har alltid tyckt om mig, trots att hon till stor del känner mig genom folk som jag alltid fått intrycket av att de ogillar mig. Skumt.
Nu ska jag o Jennie vara okonventionella o ha projektmöte i en bubbelpool.

När jag blir stor vill jag bli Drew Barrimore!

Idag har jag slappat, tvättat, städat och bara tagit det lugnt.

Fröken S. i tvåan hade planerat brännboll o grillning på den plats vi kallar museiparken vid 7. När jag kommer dit är jag själv så som på hela Skara och en studentkör. MLP lyser med sin frånvaro. M och A-K dyker upp och då bestämde vi oss för att sätta oss vid Smedjan istället. Fröken S säger att hon kommer om 30 minuter, men är i själva verket redan dito försenad. Vi drar igång vår grill bara för att avbrytas av det ondskefulla regnet. Vi går till S säger vi, ringer henne för att berätta bara för att få höra att hon är hemma hos R. Det hela slutar med att vi hamnar hemma hos mig. Och både ettor och tvåor ansluter sig. Efter ett tag får vi brått, vi vill ju inte missa 4-play på Mangos. Jag, M, A-K och RS kom givetvis iväg sist. Missade inträdet med 5 minuter och får reda på att vi dessutom missat bandet. Fan. Vi gick då hem till RS för att dricka vin och ta reda på vad som hände med fröken S. Hon och ett stort gäng till tycks ha fastnat hos R, så vi tar oss dit. Där dricker vi och cirka 10 personer till lite mer vin (anm. lägenheten var på typ 20 kvm2...). Fler ettor kommer dit och vi ska snart gå ut. Bowlingen var tråkig, Stadt var tomt. Hela Skara tycks vara på Mangos. Efter 10 minuters köande lyckas vi ta oss in och slippa inträdet (1,2,3 Spring in på toan!). Z lägger sin mobil o sitt leg i min väska, som givetvis får problem med dragkedjan så att den försvinner. Medans jag ringer hennes mobil går jag till baren o frågar efter den.

Halvvägs till skolan med 7 kilo musik över axeln kommer jag på att jag glömt usbminnet hemma. FAN. Aja, jag klarar mig. Lite senare kommer jag på att jag även glömt plånboken hemma. Jodå, jag överlever en dag utan kaffe, i värsta fall snor jag från Alex, för han drack upp min mjölk förra månaden. Sen kom jag på att jag glömt MIN MOBIL hemma. Överväger att vända om, men är nästan framme. Lämnar grejerna på skolan, tänker gå hem o hämta grejerna. Kommer på att det är Alla hjärtans Dag idag.

Kl 2, i mitt kök, smått överförfriskad och med utuben på kom jag på att jag hade tvättid idag. Kl 7... Nu ska jag slänga in andra maskinen...

Jag ville få min kära vän Jennie att komma på efterinsläppet på smedjan igår. Skickar följande sms: