CA88times12

7 grader står det på termometern. Detta måste vara något ondskefullt skämt!

Igårdagens Metro kunde vi läsa om hur Sverigedemokraterna säljer Astrid Lindgrens böcker på internet, och hur Astrids barn försöker protestera mot det här. Sverigedemokraterna själva säger att även om Astrid inte kan föra sin talan, så tror de att hon hade uppskattat dem som försäljare.
-Fy fan! säger jag! Astrid Lindgren var stolt över Sverige och beskrev det fantastiskt i sina böcker, men jag tror då rakt inte att hon skulle röstat på Sverigedemokraterna idag om hon levat eller velat bli associerad med dem och deras politik. Jag blir så sur på sånt här. Jävla rasister, nationalister och Sverigedemokrater som alltid ska komma och ta ifrån oss våra finaste saker och smutsa ner dem med sina odemokratiska åsikter. Först tog de vår vackra flagga, sen vår fantastiska nationalsång, sedan våran rätt till stolthet som svenskar. Astrid är allt vi har kvar, ta inte henne ifrån oss! Nu förtiden kan man ju inte ens hissa flaggan på Gustav Adolfs dag utan att kallas för rasist. Snart kan man väl inte ens ge en Astrid Lindgren bok till sitt kusinbarn utan att någon tror att man för den skull vill skicka tillbaka alla invandrare till "sina länder".
Det här är landet tillhör oss alla och det gör Astrids berättelser också. De ska inte behöva befläckas av främlingsfientlighet.

Men det är ni väl ändå inte intresserade av att veta. "You knew I'd fail, and now everybody knows it!"

Nog för att man måste göra pr, men det här är ju överkurs! Det här är inga krokodiltårar, det är det fan inte. 

Jag sa ju tidigare att jag skulle lägga mig på min rygg och sova, men det går inte. Jag är så jävla uppe i varv av att skriva på uppsatsen hela dagen, så jag är piggare än Musse Pigg på LSD, koffein och steroider!

Jag blir så jävla förbannad. Pratade just i telefon med K. och nu verkar det som om jag får åka själv till Växjö. Han hade sagt att han skulle följa med, men nu kommer han antagligen inte kunna det, eftersom han lämpligt nog lyckats tacka ja till en spelning två dagar efteråt, och de skulle behöva repa de dagarna. Och just det, har jag sagt att han bokat in en spelning till midsommarafton också. Jag vill inte låta som en kontrollerande drakflickvän från helvetet, men man bokar faktiskt inte upp midsommar utan att prata med sin flickvän först.

Blev just på sjukt dåligt humör.

Jag blir så trött när det blir såhär. Jag försöker verkligen undvika att bli en cynisk ragata, men det är svårt när allt jobbar emot en. Nu har jag återigen gjort det gigantiska misstaget att lita på att en vuxen människa som säger att han kan göra mig en tjänst innan en viss tid också skulle göra just det, men självklart står jag här nu, sista dagen för inskickning, ett intyg kort. Nu ska jag skicka iväg ett sms och sedan ska jag gå och packa min väska svärandes.

Nu kom jag av mig helt. 

Nu verkar det som om jag har lyckats slarva bort mitt headset till mobilen. Jag brukar alltid ha det i den vänstra jackfickan och nu hittar jag det ingenstans (ja, jag har kollat i den högra).

Efter att en nioårig flicka gjort en abort där två tvillingfoster togs bort riskerar nu både hon, hennes mor och de medverkande läkarna att bli uteslutna från den katolska kyrkan. Den lokala ärebiskopen har redan förklarat dem uteslutna, men påven och kyrkan i Rom har ännu inte gett några klara besked. Hennes pappa som även var far till de bortaborterade fostren efter att ha våldtagit sin dotter under flera års tid riskerar dock inte uteslutning, då våldtäkt inte är ett brott som kan få den påföljden. Läkarna ansåg aborten nödvändig, då man inte trodde att den späda flickan skulle kunna överleva graviditeten eller en tvillingfödsel (således bör alltså aborten varit laglig, då detta är ett legitimt skäl för abort i Brasilien), och efter mammans medgivande kunde man alltså avsluta flickans graviditet. Den lokala ärkebiskopen tycker sig väl tydligen veta mer än läkarna, då han alltså trots deras bedömning om fara för flickans liv, har uteslutit dem, trots att detta också är ett legitimt skäl för abort inom den katolska kyrkan. Helena Darcy hos Katolska kyrkan i Sverige menar dock i dagens Metro på att Katolska kyrkan alltid är emot abort om det inte är livsfara för modern, allvarligt hot mot hennes hälsa, räcker tydligen inte, vilket hon själv (antar jag) gjort en bedömning om. 

Det här skulle vara ett glatt inlägg, men sedan jag inte hört ett ljud av vad min pojkvän sa i telefon och dessutm fått berättat för mig vilka min idoler är av min far, så är jag inte på så värst bra humör längre.

Ända sedan hon kom hem har det klagats på än det ena, än det andra, men samtliga saker som vi andra gjort för HENNES skull. Bara gnäll och klagande hela jävla tiden. Sen har männskan mage att be mig om hjälp också. Nä nu får det räcka. Nu går jag och lägger mig slår en pling till pojken min, begraver näsan i min bok och sen ska jag sova.

Jag vill härifrån NUUUU!

Högmod.

Att behöva lyssna på samma jabblande, dag ut och dag in. Att höra samma velande runt ett och samma problem, om och om igen tills man vill hugga av sig huvudet för att slippa höra mer.

Aaargh! Jag klarar inte av det här längre. Jag vill inte bo här längre, jag KAN inte bo här längre!
Jag får aldrig jobba ifred, jag får aldrig göra någonting utan att någon (vanligtvis samma person) ska avbryta för att fråga om vädret eller något annat totalt oviktigt. Som om jag inte skulle vara upptagen. Som om det jag gör omöjligt kan vara viktigt. EN sak är säker, om jag ska syssla med det här som karriär kommer jag inte kunna ha en normal relation till honom, han kommer aldrig respektera det som något mer än en hobby. Musik skulle ju aldrig kunna vara något viktigt, eller hur? Ush, jag vill bara gråta.
Jag måste härifrån och det kvickt, för bor jag här mycket längre till kommer jag bli galen. Jag måste skaffa mig ett jobb till våren så att jag kan ha råd med hyra till en andrahandslägenhet eller något. Jag känner mig så fången.

Blä! Fan vad jag inte vill längre. Jag hinner inte med någonting. Jag jobbar så fort jag kan, men det räcker ändå inte till. Jag hinner ingenting. Jag måste jobba som en galning och jag kan inte. Jag måste få sova. Jag måste hinna köpa julklappar, jag måste hinna byta julklappar. Jag kan på fredag innan kl fem-sex, men sen måste jag sticka igen. Jag åker tidigt på söndag morgon.

Du som aldrig haft blod på din hand
vem är du att döma mig?
Du som aldrig stått vid vansinnets rand
och endast viskat 'nej'
Ty rösten bär inte nog att skrika
Den ha snörpts åt av en osynlig snara
Där ser du, vi är inte alls lika
Vänd dig om och låt mig vidare fara

Så fort han kommer hem får jag inte gjort något, för jag är tydligen hans privata psykolog som han ska prata av sig hos. Inte fan börjar jag prata om min dag och leka tjugo frågor med honom när han sitter och jobbar! Det är ju så att man vill gråta! Aldrig får man jobba ifred.

Jag hade velat htta på så mycket skojs med mitt gosmonster nu när han kommit hem på höstlov (han ser förövrigt ut som Robinson Crusoe nu för tiden), men nu måste jag bara sitta och plugga istället. Jag vill inte ha tenta, är inte det minsta taggad. SUCK! Jag hade velat gå på bio, men istället blir det King Arthur på dvd i sällskap av ett antecknigsblock. BLÄÄÄÄÄÄ!