AAAAaaaaaaaaaaaaaaaargh!
Så fort han kommer hem får jag inte gjort något, för jag är tydligen hans privata psykolog som han ska prata av sig hos. Inte fan börjar jag prata om min dag och leka tjugo frågor med honom när han sitter och jobbar! Det är ju så att man vill gråta! Aldrig får man jobba ifred.
Kommentarer
Trackback
