Sympathy for the Galen Yxmördare...
Det här skulle vara ett glatt inlägg, men sedan jag inte hört ett ljud av vad min pojkvän sa i telefon och dessutm fått berättat för mig vilka min idoler är av min far, så är jag inte på så värst bra humör längre.
"Titta, Emma! Det är dina idoler på TV!" så ropade han. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. För det första är det där något som synnerligen dumma morföräldrar säger till tioåringar-fjortonåringar (jag anser mig inte riktigt tillhöra denna åldersgrupp), för det andra visar det ju bara hur lite min egen far känner mig (det var Markus Fagerwall o company som stod på scen), för det tredje (om jag var på sånt humör) skulle jag kunna ta det som att han förminskar mig genom att tro att bara för att han vunnit idol (som tydligen ska vara nån sorts kvalitét-stämpel) så skulle jag gilla honom.
Jag hade lite lust att ropa tillbaka: Va? Är Chris Cornell / Eddie Vedder / Tom Morello / Foo Fighters / Norah Jones där?
Men det gjorde jag inte.
Jag har bråkat nog för idag.
Kommentarer
Trackback
