Pensionärsträsket

Sitter i köket och hör på auktionsrundan. Jag hör det perfekt ifrån köket, trots att mina föräldrar sitter i vardagsrummet och kollar. Pappas hörsel har nämligen börjat svika och därför har han alltid väldigt högt ljud på. Personligen tror jag dock att det förhåller sig lite tvärtom. Han har så högt ljud på att han permanent eller tillfälligt har skadat sin hörsel. Sen har han ju lite problem att hålla koll på volymen på sin egen röst också (det syns alltid när han ringer mig på hur jag svarar i telefon. "Hej" säger jag för att sedan rycka bort telefonen från örat när han skriker "HEJ!!!!!!" till svar.), och kanske helt enklt börjar bli döv av sitt eget skrikande/sjungande/visslande. Allt detta gör han på väldigt hög volym. Han har nämligen gigantiska lungor, något jag ärvt. Jag har tydligen lungor som om jag vore 1,75 m lång (jag är 1,61 m, om någon undrar). Jag undersökte dem idag genom att prova om jag fortfarande kunde sjunga no such thing i overdrive istället för curbing (som jag överanvänder, jag vet). Det gick finfint, tacka fan för min jättelungor (även om de försvårar för mig när jag provar klänningar). 
Auktionsrundan fortsätter i bakgrunden. Jag tror faktiskt att jag ska gå dit, jag gillar ju gamla grejjer, framför allt gamla smycken. Det är lite pensionärs-TV, jag vet, men jag gillar det, och det står jag för. Men när jag börjar titta på På spåret och köper Svensk Damtidning, då vet ni vad ni ska göra, skicka mig till FRI och få mig avprogrammerad.
Tills dess, tjillevippen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0