Människor
Jag känner inte riktigt att jag förstår mig på människor just nu. Jag ser vad de känner, men deras handlingar går åt motsatt håll. Har jag fått sämre syn, eller är det så att alla går omkring med en jättefasad omkring sig?
Jag har en ganska stor fasad. Den finns där för min egen skull, men också för mina medmänniskors skull. Jag försöker öppna upp den så mycket som möjligt, vara så ärlig som möjligt, utan att för den skull såra dem. Det är svårt, svårare än man tror. Jag har bestämt mig för att köra från scratch i några dagar. Låtsas som om det är absolut första gången jag träffar folk och försöka förstå mig på dem på nytt.
Jag har nämligen tänkt på någon som jag fått negativa vibbar ifrån den senaste tiden, han har (i mitt tycke) betätt sig ganska osympatiskt mot en annan person i vår närhet. Det är så konstigt, för plötsligt kom jag ihåg hur annorlunda jag såg på honom i början. Då var han den där öppna, som man automatiskt sänkte sin garde för. Då var han den första jag talade om ångest med. Jag är trött på fasader nu, jag vill se nakna människor!
Kommentarer
Trackback
