CA88times12

Nu med snarliggande flytt och allt har jag blivit smått filosofisk.
Idag har jag tänkt på alla minnen som förstärks visuellt av sådant man har i hemmet. Sånt där som man liksom har liggandes hemma, som man egentligen inte vill ha kvar, men inte har hjärta att slänga.
I ena badrummet hänger en hulakrans som jag hängde upp där för två år sedan, lätt överförfriskad efter en kväll på tegel. Kransen hade jag fått av en gammal mattelärare som ätit middag med några vänner. När han gav mig kransen tittade killarna som satt bredvid oss väldigt konstigt på mig. 'Vadå? Brukar inte du tända på rullstolsburna 50+are?' frågade jag. Sedan skrattade Emma och jag och berättade vem den lilla mannen i rullstolen var. Om det inte var för den där hulakransen i badrummet som alltid påminner mig, skulle jag säkert ha glömt den där kvällen vid det här laget. Jag hade säkert glömt mötet med matteläraren och den där killens förvånade min.
När jag flyttar kommer jag inte ta med mig hulakransen, eller alla andra sådana där visuella minnesförstärkare jag har skräpandes här och var i huset. Hur ska det då gå med mig? Jag kommer ju bli alldeles dement!