CA88times12

Mamma och pappa åkte för snart en timme sen. Jag grät en skvätt, och sen en till igen när jag läste min bok och Ayla lämnade sin nya familj för att resa till okända marker. Precis så är det för mig.
Nu känns det riktigt konstigt. Men ändå bra. Konstigt, men bra. Det är flera andra som flyttar in i kvarteret nu, några igår och flera idag. Någon har precis börjat flytta in i lägenheten bredvid min, de borrar i väggen. Jag har inte satt upp några hyllor. Om ingen i närheten har en borrmaskin lär det heller inte ske så mycket borrande förrän om kanske tre veckor, då kommer min soffa också. Jag tror jag ska ta en promenad, för varje gång jag går in genom dörrn känns det mer normalt, så jag borde väl försöka göra det så ofta som möjligt.