CA88times12

Igår när jag kom till jobbet hade vi fått in en praktikant. En skranig liten sak som gick i sjuan som viskade fram sitt namn när jag presenterade mig. Min personliga åsikt (och jag tror att det nog säkert står i hygienföreskrifterna någonstans) är att man när man arbetar med livsmedel inte ska bära alltförmycket smink, eftersom a) det kan fälla, b) för mycket smink ser ofräsht ut och d) det blir det ganska sunkigt när man blir varm (vilket man blir när man jobbar i affär). Den unga damen var lite småemo och hyn var nersmetad med foundation och puder två nyanser för ljust och runt ögonen var kajalstrecken en centimeter tjocka. Ser inte socialt, glatt och trevligt ut enligt mig. Nu måste man ju inte alltid vara social, glad och trevlig, men när man jobbar i en butik (eller är på praktik i en) tycker jag att man kan försöka med detta (en HALV centimeter kajal är ju en början).
Jaja. Så först var hon lite blyg, det är ju inte särskilt konstigt. Men sen verkade hon vara sablans distraherad också, eftersom man fick upprepa alla instruktioner (exempelvis sopa golvet runt kassan ska väl inte vara så svårt att man måste fysiskt visa?). När hon sedan skulle moppa golvet höll jag på att smälla av. Tjejjen verkade överlycklig så fort man bad henne gå och hämta något, för hon försvann innan man hann prata klart och det tog jättelång tid innan hon kom tillbaka. Först hade hon inte hällt skurmedel i hinken. Ok, den accepterar jag, hon kanske inte hittade ajaxdunken och vågade inte fråga. Men när hon började moppa var jag ytterst nära att fråga om hon någonsin moppat tidigare. Och när jag bad henne flytta på några lådor för att moppa under dem var dessa för tunga. Jag flyttar runt de där lådorna dagligen och då talar jag om y-led. Det jag bad henne göra var att släpa dem på golvet några meter bort och sedan släpa tillbaka dem. (Till detta bör tilläggas att jag är extremt svag särskilt i armarna).
Efter utförd moppning (utförd kan diskuteras...) fick hon gå på lunch. M berättade då att hon tydligen praoat två dagar på VIvo, men slutade eftersom det var för tråkigt. M var övertygad om att praktikanten inte skulle komma tillbaka efter lunch. Men, till allas förvåning, så kom hon tillbaka. Jag sa då åt henne att hjälpa V städa hyllor. Inte långt senare kom M tillbaka från sin lunch och skickade ner mig och V. På lunchen frågade jag Ma vad praktikanten egentligen hette. Varken jag eller V hade vågat fråga av risk att låta oförskämda. Ma hade koll (han är inte rädd för att verka oförskämd, så han hade säkert frågat två gånger).
När vi kom upp från lunchen var inte hyllorna klara, men praktikanten hade ändå gått vidare till andra sysslor, nämligen att fronta. V frågade M som smått roat förklarade att den unga damen bett om en ny uppgift eftersom det var tråkigt att städa hyllor. Vid det här laget befann jag mig i fikarummet och damernas som jag förövrigt städade på under 45 minuter. Nytt rekord! Strax innan jag gick upp gick praktikanten hem. D förklarade att de lät henne gå hem tidigt "i brist på arbetsuppgifter". Jag frågade V på rasten och han berättade att hon bett om ny uppgift IGEN eftersom det var tråkigt att fronta och när de föreslagit att hon skulle återgå till att städa hyllor hade hon blankt sagt nej. OMG. Nu förstår jag de gamla tanter och gubbar som talar om "dagens ungdom" med ett fördömande tonfall och en hjälplös suck. Vad tror tjejjen liksom. Idag när jag var inne frågade jag M i förbifarten var praktikanten höll hus. Idag hade hon gått hem kl 2 sa M med ett litet roat leende. Ja, vi får väl se om hon är där imorrn, i så fall får vi hoppas att hon satt på sig sitt happy face. Annars måste de nog be henne gå eftersom hon skrämmer kunderna.