CA88times12

Ärlighet varar längst, det heter ju så. Okej, då ska jag väl vara ärlig nu: Jag är en hård jävel. Inte en FFL-medlem eller så, inte en sån som inte har empati eller aldrig någonsin gråter, men jag är ganska hård av mig. Harsh som det heter på engelska. Det är egentligen ett mycket bättre ord.

Ja, jag har höga krav. - På mig själv och på de i min närhet. Jag tycker inte att det är nåt fel med det. Vissa tycker att det gör mig till en fördömande skitstövel, men där vill jag protestera. Till och börja med är man ute på lite hal is när man kallar någon fördömande, eftersom det är lite av en dömning i sig, det är ungefär som när folk beskriver sig själva som ödmjuka, då är man ju liksom inte så särskilt ödmjuk. I övrigt tycker jag inte att jag har så särskilt omöjligt höga krav. Jag har sådana krav som att personer som jobbar i pappershandeln på ett av Stockholms största och turisttätaste varuhus ska veta vad blyertspenna och bläckpenna heter på engelska. Jag tycker att man kan ställa krav på 18-åringar att de ska kunna följa enkla instruktioner av typen; de som sitter längst fram ska gå ut först. Jag ställer krav på bartenders att de ska kunna ge tillbaka växel till rätt kund, och jag ställer tamejfan kravet på kassörskor att de ska le och åtminstone säga hej till varje ny kund. (Så om någon som jobbar i kassan får en kund som säger HEJ och tvingar er till ögonkontakt vet ni att denna förmodligen galne yxmördare/våldtäktskvinna är jag)

Ja, så hård är jag. Så mycket tycker jag att man ska kunna förvänta sig av sin omgivning. Sen om man ändå tycker att jag är en fördömande jävel så får man tycka det. Det ger jag ärligt talat fan i.