Gamla ansikten
Det känns alltid lite bitterljuvt att träffa gamla vänner (och ovänner) från gymnasiet. Det var jättekul att träffa så många människor från förr igår på Emmas lillasysters studentskiva, men samtidigt blev man liksom lite... deppig.
Jaha, nehepp, har man inte kommit längre än så här typ? Är det fortfarande samma gamla människor, samma gamla nattbuss. När man börjar prata blir det lite av en tävling om vem som gjort mest, vem som kommit längst från gymnasiet.
Nu vill jag verkligen flytta.
Kommentarer
Trackback
