CA88times12

Hela livet går ju egentligen ut på att inte dö.

I lördags fick jag kämpa förgäves för att få med mig folk till Middleage:s spelning på Sport's bar. Jessica skulle plötsligt till sin pappa för att bada bastu, Daisy skulle baka bapka (vafan e det liksom?) med sin mamma, Linda och Emma vägrade komma hem från Spanien, och Kevin satt hemma hos Martin o ugglade. Till slut fick jag tag i Mimmi och Loll som skulle hem till Mimsan för att göra lasagne (sen middag tyckte jag, som är van vid sen middag). Efter lite övertalning som misslyckades följde bara Mimmi med. Egentligen var det som väntat 20-årsgräns (dåligt tyckte jag), men de var snälla och vi fick komma in. Väl inne kände vi oss väldigt unga och vilsekomna, men spelningen var ändå sketbra.
Sångaren twangar bättre live än på skiva (att twanga bra live är förövrigt väldigt svårt), och gitarristen är roligare live han med. Jag blev väldigt besviken över det tyska porrskägget som tydligen anses hett i bandet, och att trummisen som var förut har slutat (jag tyckte ju om honom, han påminde om Taylor i Foo Fighters när han hade kortare hår). Men men, man kan inte få allt eller hur?
          

All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm

Depeche Mode

Se hur nyttigt mitt mellanmål ser ut (ochär). Tinade hallon, havremjölk och fullkornsflingor!
Här är från när vi satt och fikade (se tidigare inlägg)


Och här kommer lite mer! Shlager hemma hos Mimmi. Jessica börjar förbereda sina elaka planer mot daisy...
 Jag har INTE redigerat den här bilden! precis så där såg det faktiskt ut!

Grymt störande när somliga tillåts bete sig som assholes.
Grymt störande när man tydligtvis inte vet var man har folk.
Grymt störande att vissa får köra 'my way or the highway', medan andra inte ens får ställa krav på självklarheter.
Fy fan att det alltid ska vara så här.
Fy fan vad bra det ska bli att få omväxling.
Fy fan vad jag längtar/hoppas.

På Parken Zoo i Eskilstuna har de nyligen fått in en herr Al Chasmi från Saudiarabiens öken. 
Något för dig och mig i sommar, Jessica?

Slutsat; Det är svårt att meditera när man är kissnödig...

HA! Skrev min första kompletta låttext på ett år. Framgång.
Nu gäller det bara att hitta en gitarr så jag kan skriva klart låten, det lär bli svårt, arbetstiteln är "I want my guitar back"
För övrigt, guran jag vill ha!Är hon inte vacker?

Ledsen Linda, men idag är det så där fint väder som vi pratade om förut.  haha Fast det börjar mulna på.
Jag kan inte sluta skratta (eller gråta) åt hela historien med stackars blondinbella, bloggaren som riskerar böter eftersom hon bedrivit falsk marknadsföring. Själv säger hon att hon inte tror att hon gjort något fel, eftersom företaget hon sålt reklam till ju "borde ha koll på det där"... Jaja.. vad ska man säga, det är klart en sjuttonåring inte kan ha stenkoll på vad lagen säger om marknadsföring, men då kanske man ska fråga en utomstående part som vet (Företaget man säljer reklam till räknas inte som en utomstående part). Ojojoj så fel det kan bli när man är liten! Sedan fick jag höra av en vän att fröken Bella även brukar blogga om sitt uteliv på kvällarna, då hon går ut på klubbar som enligt sig själva har 18-årrsgräns eller högre. Men inte när fröken bella är där alltså? Är inte det olagligt? Kan man inte förlora alkoholtillståndet för sånt? jajaja... Vi får väl se hur hela den här historien utvecklar sig.
För den som vill baka riktgt goda muffins kan jag förövrigt rekomendera en titt på baksidan av Ica:s sockerpaket. Världens bästa! Mums

Personligen skulle jag vilja vara snusmumriken, om jag bara vågade...
De flesta har kommit överens om att jag är Morran (lite väl kyligt tycker jag)

Men sedan upptäckte jag att jag ju faktiskt redan är med i Mumindalen! (Även om jag väl aldrig haft så där stripigt hår?)

På tunnelbanan på väg hem från jobbet kände jag av en av svenskarnas (eller i alla fall Stockholmarnas) största rädslor. Det är nämligen så att de flesta av oss går omkring och är livrädda i princip från den stund vi lämnar hemmet (eller bilen, eftersom de flesta ser denna som en förlängning av sitt hem).
Mitt tåg mot Mörby var försenat och långsamt fylldes perrongen mer och mer i väntan på att tåget skulle anlända. När detta väl sker beger sig alla mot dörrarna, knuffas och skuffas, suckar otåligt mot de avstigande som hindrar påstigandet och hemfärden. Sedan knuffas och skuffas vi igen, alla måste vi på just detta tåg, vem vet när det kommer ett nytt? (Om fem minuter, men det har vi alla tydligen glömt). När alla sittplatser fyllts packar vi oss som sillar(trots att det fortfarande finns sittplatser kvar några vagnar fram), vi flåsar i varandras nackar, står mycket närmare än vi någonsin annars skulle få för oss att göra och när tåget startar kollapsar vi lite mot varandra.  Så här står vi tills vi kommer till nästa station, då vi stackars svenskar måste trycka ihop oss ännu mer, för att göra plats åt de avstigande (detta moment kantas av en blandning av otåliga suckar och nervösa leenden) och sedan släppa ombord fler hemresande, fler än de som stigit av.
Ungefär en fjärdedel av passagerarna lyssnar på musik i iPod eller mp3-spelare, i ett desperat försök att få en falsk känsla av hemma i tryggheten. Trycket i vagnen lättar inte förrän vi når Tekniska, men fortfarande står många upp i brist på lediga sittplatser.
När vi sedan når Danderyd stiger nästan alla stackars hungriga, hemlängtande svenskar av, och som ett lämmeltåg beger vi oss mot trapporna. Här knuffas och skuffas vi igen, inte lika mycket som tidigare, men med samma motivation som ungar när någon skrikit 'Sisten i är en mört!', om än med mindre entusiasm. Ingen vill vara sist, man vill väl inte vara en mört? - Eller än väre, missa en buss och behöva vänta i evighetslånga sju minuter? Så vi alla pilar vidare mot våra bussar för att återigen ställas inför vår värsta rädsla,. 'O nej, tänk om jag måste sitta bredvid en främling!' (En främling som förmodligen bara bor ett stenkast ifrån en, vars barn går på samma skola som en själv). En efter en slinker vi in i bussen och sätter oss på varsitt tvåsäte. Vi är inte rädda att sätta våra väskor vid sidan av oss så att ingen kan sätta sig där. Helst hade vi tagit upp sätet framför, bakom och det på andra sidan gången också, men det törs vi inte riktigt. När en efter en stiger av bussen tänker de 'Puh! Jag klarade mig idag också!'. Ännu en dag har gått förbi och svensken har mött sin värsta rädsla, att komma någon annan nära (med nära menas närmare än 1 meter).
Jag mår illa när jag stiger av bussen. Inte för att jag tycker att alla runtom mig gjort fel, nej.  Jag gjorde ju likadant! På bussen hem satte jag mig vid fönstret och satte min väska på sätet bredvid, för att inte bli störd när jag skrev det här. Mitt enda problem är att jag lätt blir åksjuk.

Idag ska jag gå på öppet hus med Jessica och kanske Loll. Jag känner mig jäkligt taggad att börja plugga till hösten faktiskt! Nu ska jag bara klottra ner lite uppgifter om de kurser jag är intresserad av så att jag kan fråga studievägledarna lite frågor när vi är där. Har kanske fått min kära att bli lite intresserad av idén att plugga i höst (jag nämnde att det finns en kurs om musik under 1600-talet fram till 1900, mycket Bach, det fick hans uppmärksamhet)
Sen får vi se om vi hittar på något efteråt. Linda kommer hem imorrn, det ska bli kul! Jag har ju faktiskt inte träffat henne sedan 7 jan. den du! I helgen ska vi måla staden röd. (Men inte alltför röd, jag ska ju jobba på måndagen...)
Nu måste jag flyga.

Slutsats av iförrgår kväll; lappleken är en väldigt intressant lek, inte så mycket på grund av vad folk svarar på de frågor de får, utan mest på grund av hur man reagerar på de frågor som ställs en, samt vem som skrivit vad. Jessica körde på intensivmetoden, skrev lapparna med vänsterhanden för att vi inte skulle känna igen dem (vilket inte var något vidare effektivt eftersom ingen annan skrev med vänster hand) och hymlade inte med att hon försökte kugga Daisy. Valbuken var mycket ensidig (om vi säger så) i sitt frågoval, men fick panik när hon fick en av sina egna frågor. Efter varje fråga besvarad mot Daisys vilja knycklades lappen noga ihop (till alla andras förtret eftersom man ju vill återanvända frågorna!) och slängdes i skålen med avklarade lappar. Så roligt som man hade åt Daisys besvärade uttryck har jag inte haft på länge! Mimmi höll sig ganska lugn. Lagom tråkiga frågor blandat med sådana som var direkt riktade till valbuken underhöll oss, men allra roligast (jobbigast) blev det när Mimmi lekte säga-A-men-inte-B-leken. Då satt vi och pressade henne i säkert 15 minuter utan att få fram något av större vikt annat än "Det är ganska abstrakt...". Retorisk? My ass!
Att Max kom in och utspringande med oklanderlig tajming var ju perfekt!
Den egentliga anledningen till uppsamlingen hos Mimmi och resultatet av detta fenomen tänker jag inte dryfta, utan låter Jessica stå för den diskussionen.
Igår blev jag glad när jag var inne på facebook och fann gruppen "Vi som är födda på 80-talet" där en lång lista hjälpte mitt barnaliv att passera i revy framför mina ögon. Låtar och artister man inte visste att man kom ihåg som Blümchen, Coolio, Macarena, Bailando, Hanson, Emilia gjorde sig till minnes, så väl som svenssonsvensson, 24 karat, Jul i Kapernaum och tippen. Underbart var minnet av hur folk satte spelkort i cykelekrarna för att få cykeln att "brumma" när man cyklade, buffaloskorna och jazzbyxorna som vissa verkade leva i, fruit of the loom och championströjorna som var så livsviktiga för överlevnad på skolgården. Där fanns minnen av hur man pantade burkar för att köpa hubbabubba och den tiden då svarta tavlan var grön, innan den byttes ut mot en vit whiteboard (till alla stackars lärares förtret som plötsligt fick sämre handstil än en ettagluttare). Härliga tider. Härliga tider.
Och en stackars ensam frireligiös sjuksköterska som sa att facebook korrumperar ungdomen... ack ack vad visste hon? Jag har aldrig känt mig som en del av något så stort som just då. Jag är 80-talist, javisst och jag ska ha chicken tonight! Chicken tonight!

Ikväll blir det shlager och det blir mys och bus hemma hos Mimmi. Jag hoppas verkligen att daisy kan komma över så att vi kan få höra om hennes date. Kul kul ska det bli.
Jag har en känsla av att jag o Jessica inte kommer vara helt överens om vinnaren, men kul blir det nog ändå...
Snart får jag en hjärnblödning tror jag. Finns inget mer stressande och frustrerande än människor som inte kan tänka riktigt som folk. Jag hade bl.a en diskussion om estetik, där jag menar på att det finns vissa saker som faktiskt äör och förblir fula. Jag, som alltid förespråkar att det inte finns något absolut när det gäller konst och estetik!
Men t.ex klarlackad furu, det är och förblir fult. Det är mysigt i en fjällstuga, men över allt annars är det bara fult. Att vissa människor har det kalt hemma betyder inte, som vissa föråldrade släktingar fått för sig (läs faster), att personen inrett i vad som är modernt, utan att personen är feg och saknar egen känsla för stil, och därför bara köper de rätta möblerna och målar väggarna i de rätta färgerna, och sedan tror att det räcker så. Men utan textilier har man inget hem. Den som inte har mattor och gardiner hemma vet inte vad han eller hon ska välja, och väljer därför inget. Ett synnerligen dåligt val och ovanligt märkligt sett att undvika den ångest som följer en valsituation. Att inte välja överhuvudtaget gör en dussinmänniska, vilket ju är ett extremt negativt laddat uttryck, vilket är lite synd eftersom det egentligen är gemene man. Gemene man har ju i och för sig också fått en lite negativ stämpel i det samhälle där alla ska vara så jävla unika. Vafan. Om vi alla är så unika så är ju ingen speciell och då är vi väl alla dussinmänniskor. gud så tråkig världen skulle vara.
Personligen gillar jag minimalism. Sen sätter jag upp min Marilyn Monroe-tavla som fyller upp en hel vägg min sin charm, en budhastaty på fönsterbrädan bredvid mina pelargoner och en lampa från Marakesh i badrummet. Lite kläder slängda över stolarna och lite papper på golvet och vips! Då känner jag mig hemma!

Igår drog vi fyra muntra vänner ut i stan och passerade på vägen mellan tekniska och drottninggatan Stockholms fulaste byggnad (allmän åsikt, personligen tycker jag att den har sin charm, ungefär som engelsk bulldog, (Han heter Harry, den här.)så ful att den blir söt (vi bör nämna att jag inte vill håna engelska buldoggar, utan jag tänker faktiskt skaffa mig en en dag)) Arkitekturhuset, där jag hoppas plugga snart. 
 
Sedan gick vi Humlegården å inte fan såg vi en endaste liten kaninsvans! Men på H&M:s barnavdelning fanns världens sötaste småtoppar med en dvärgvädur på som såg precis ut som den jag hade ne gång i tiden. Tusan att man inte har barn.
Lunchen var mysig (läskigt mättande) och god, men det är då inte lätt att klämma ur Daisy vad som hänt på polkefesten! (Hoppas det går bra med dejten på lördag. det ska bli riktigt roligt att höra om sen. Om det går kanske du till och med kan komma över till Mimmi efteråt så vi kan pumpa dig på alla smaskiga detaljer!) Rolig insident då hela restaurangen vänder sig om och kollar förvånat på oss då vi alla utbrister 'GUSTAVO!'. Dumt/kul/tur/synd att du inte tänkte på samma Gurra som vi andra gjorde....
Jag hittade en jättefin klänning som jag fully intend att köpa, men jag glömde faktiskt helt bort att gå tillbaka för att köpa den igår, så jag får väl göra det idag, eller i helgen. Ska ringa Daisy senare och se vad hon har för sig.
Sen köpte jag ett par skitsnygga stövlar som jag ska låta min mamma inspektera imorrn när hon kommit hem från Indien. Jag borde nog städa innan det sker.
Tredje gången gilt köpte jag ett par piloter att skydda mina stackars ögon med. De första blev stulna (att bli bestulen på sina saker är förövrigt jävligt obehagligt) och de andra försvann under mystiska omständigheter förra sommaren. Hoppas på lucky number three nu.
Efter det gick vi och fikade på det gamla fiket på kungsgatan (fast enligt Mimmi tog vi en ficka. hmpfffh!) Så himlans mysigt där, fast äppelpaj med kaffe eller te undantaget är det fanimig svindyrt. Fy bubblan! (dagens favorituttryck).
Upptäckte efter ett långt samtal med min faster (som syrran vägrade ta, eftersom hon verkligen inte orkade lyssna på dennes trettiåriga historier om när hon var i sahara) att jag ju kommer ha folk här på lördag, men det borde inte vara några störreproblem att smita iväg tidigt. det ska bli helkul ju, fast den här gången måste vi ju göra det till en helkväll, och komma ihåg att rösta fram de vi tycker ska vinna! (För den som inte hänger med pratar jag om Andra chansen i shlager-SM) Sen kan vi ju alla sitta o blogga efter varandra, haha!
Måste nog ta och käka nu. datorn verkar lite trött..

Mitt första riktiga blogginlägg någonsin! Groovey (dagens favoritord)

Kollade på Operah och Dr Phil i morse. Båda talade om fetma och övervikt bland barn och man kunde ju bara dra en slutsats; Amerikaner är korkade!
Jag gillar inte att generalisera, men seriöst, om ditt barn väger 67 kilo när han är nio bast är något FEL! När en treåring tröstäter och väger som en normal 10-åring är något väldigt FEL! När du samtidigt köper hem godis, glass, läsk och färdigpizza för att sedan fråga varför din unge är överviktig, då är du bara rakt av STENDUM! Kom igen! Köp inte skiten! Du dödar ditt barn! (Lustigt nog hade den ena familjen varit med i ett program som hette Honey, we're killing our kids, de hade fått hjälp och barnen var nu på väg mot ett hälsosammare liv) Shit, satt å va arg ett bra tag efteråt...
Sedan lagade jag en nyttig broccolisoppa med chiliräkor till lunch. den blir visserligen bättre på färsk broccoli, men fryst går också. Mums, mums. Ikväll ska jag laga carbonara till mig och syrran.
Mamma skickade en bild från Indien idag. Elakt att suktas så där tycker jag. :/
Händerna är fortfarande torra som fnöske efter en veckas jobb på ica. Jag och min syster har diskuterat om det hela rör sig om torr luft i butiken, eller om det är pengarna som torkar ut huden (samtidigt som man blir smutsig av dem). Ska försöka utröna vilket imorrn eftermiddag när jag jobbar imorrn.
Hör Simpson-barnen sjunga i bakgrunden. Ska se vad som står på.