Hur ska jag hinna in till stan?
Blä för dumma bankproblem!
Lättpåverkad? Svar: JA
Vet du vad världen? Du kan dra åt helvete! Jag skiter i dig! Jag skiter i allt.
Och tro fan inte att du ska lyckas, du trodde att det skulle funka va? I helvete heller! Den där kniven ska ingenstans i närheten av min handled, den ska jag hugga dig till småbitar med, sen ska jag rulla dig i sjögräs till sushi, det du din jävel!
Världen tror att den e så jävla bra, men den är bara en liten skit. Dra åt helvete bara! Jag klarar mig jävligt bra utan dig ska du veta!
Nu ska jag gå och laga mat. Äta bör man annars dör man, och dö det ska ni då fan inte tro att jag tänker göra! Inte än på lääääänge!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH!
FAAAAAAAAAAAAAAN
Att tala eller inte tala, sanning
Ärlighet varar längst, det heter ju så. Okej, då ska jag väl vara ärlig nu: Jag är en hård jävel. Inte en FFL-medlem eller så, inte en sån som inte har empati eller aldrig någonsin gråter, men jag är ganska hård av mig. Harsh som det heter på engelska. Det är egentligen ett mycket bättre ord.
Ja, jag har höga krav. - På mig själv och på de i min närhet. Jag tycker inte att det är nåt fel med det. Vissa tycker att det gör mig till en fördömande skitstövel, men där vill jag protestera. Till och börja med är man ute på lite hal is när man kallar någon fördömande, eftersom det är lite av en dömning i sig, det är ungefär som när folk beskriver sig själva som ödmjuka, då är man ju liksom inte så särskilt ödmjuk. I övrigt tycker jag inte att jag har så särskilt omöjligt höga krav. Jag har sådana krav som att personer som jobbar i pappershandeln på ett av Stockholms största och turisttätaste varuhus ska veta vad blyertspenna och bläckpenna heter på engelska. Jag tycker att man kan ställa krav på 18-åringar att de ska kunna följa enkla instruktioner av typen; de som sitter längst fram ska gå ut först. Jag ställer krav på bartenders att de ska kunna ge tillbaka växel till rätt kund, och jag ställer tamejfan kravet på kassörskor att de ska le och åtminstone säga hej till varje ny kund. (Så om någon som jobbar i kassan får en kund som säger HEJ och tvingar er till ögonkontakt vet ni att denna förmodligen galne yxmördare/våldtäktskvinna är jag)
Ja, så hård är jag. Så mycket tycker jag att man ska kunna förvänta sig av sin omgivning. Sen om man ändå tycker att jag är en fördömande jävel så får man tycka det. Det ger jag ärligt talat fan i.
Sjukanmäld
Fan ta busstiderna!
På SL tar man inte kontakt med befolkningen. Man frågar inte vad det finns för behov. Därför kan man hitta sådana underbara felberäkningar som bussar som inte för fem öre timar varandra. En person som bor söder om stan kan vara ansvarig för trafiken norr om stan och kan ju då självklart inte veta vad för behov som finns i hans distrikt. Jag är inte expert på ämnet, jag har ingen magisk lösning, men vad jag vet är att systemet inte fungerar så som det är nu. Omorganisering i SL och mer ekonomi till dem när vi ändå är igång tack.
Och till alla er som plankar i protest mot SL, sluta för fan! Ni gör bara saken värre genom att beröva dem från pengar som de så väl behöver för att kunna förbättras.
Om det inte slutar regna snart...
I am an antichrist
För övrigt...
Englas begravning
Jag har varit på en begravning i mitt liv, min mormor. Jag stod inte min mormor särskilt nära, ändå var det en av mina svagaste stunder. Jag har aldrig tidigare känt mig så vek, liten och naken som då. Jag kan inte ens föreställa mig hur nakna och små medlemmarna i Englas familj känner sig idag och av respekt för det tänker jag absolut inte titta på begravningen. En begravning är något så privat så viktigt att det inte ska få spolieras av medier. SVT menar på att det skulle finnas ett allmänintresse i begravningen, men då tycker jag att allmänheten ska låta bli att lägga näsan i blöt och låta Englas familj och de som engagerade sig i sökandet få sörja ifred. Vill man visa något kan man ju visa själva jordfästningen, men ceremonin i kyrkan kan man låta vara förskonad från kameror, mikrofoner och fotoblixtar
